ÖVERSIKT KRITERIER   |  KATEGORIER: Ej Tillämplig (NA), Ej bedömd (NE), Kunskapsbrist (DD), Livskraftig (LC),
  Nära hotad (NT), Sårbar (VU), Starkt hotad (EN), Akut hotad (CR), Nationellt utdöd (RE)

Kommentera bedömning:

Kommentarsfunktionen stängd för preliminärbedömning av rödlistan 2020

Tack för alla synpunkter

Silurus glanis

Organismgrupp:
Fiskar  
Familj:
Siluridae  
Vetenskapligt namn:
Silurus glanis  
Svenskt namn:
mal  

Kategori 2020:
NT  

Kriterium 2020:
A2ac; B2a; D1+2  

Kriteriedokumentation 2020:
Malens ursprungliga utbredningsområde omfattar Centralasien och östra Europa, från Aralsjön västerut till Elbe och de övre delarna av Rhen. Naturliga bestånd finns västerut till östligaste Frankrike. Nordliga bestånd finns i Sverige (Båven i Södermanland), Estland (Emajõgis vattensystem) och Karelen i västra Ryssland (sjöarna Shotozero, Vagatozero och Sjamozero inom floden Shuj:s (Suojujoki) avrinningsområde samt i området runt Ladoga, framför allt i floden Volkhov, men även i floderna Svir, Sjas, Vuoksa och Olonka). Arten har under 1900-talet försvunnit från Mälaren och Hjälmaren (Norrströms avrinningsområde) samt från Skåne (Helge å från Smålandsgränsen till Hammarsjön samt från Ivösjön och Immeln i Skräbeåns avrinningsområde). I dagsläget finns sex etablerade bestånd av mal i Sverige: Båven, Emån övre (Fliserydsplatån), Emån nedre (Högsby till mynningen), Försjön (Viråns avrinningsområde), övre delen av Helge å:s vattensystem, samt området kring Kristianstad. Utöver detta finns enstaka exemplar av arten till följd av illegala utsättningar bl.a. i Mälaren, Vallentunasjön, Sparren och Lilla Ljudarn i Svealand. I Oppmannasjön i Skåne har det fångats mal med okänt ursprung. Södermanland: I mitten av 1990-talet låg kärnområdet i nordvästra Båven: Lillsjön, Hornsundssjön och Kvarnsjön. Det område som producerade flest malar var Lillsjön med angränsande vatten. Under 2000-talet har det fångats enstaka malar utanför det tidigare utbredningsområdet såsom i Skarvnäsviken (vid Sparreholm) och i den uppströms liggande sjön Uren. Det finns mycket som pekar på att det skett reproduktion på två ytterligare platser i Båvenområdet. Emån hyser två genetiskt distinkta populationer. I det övre beståndet fanns det gott om mal på 1940- och 1950-talet. Därefter minskade beståndet kraftigt och var på väg att dö ut. På 1980-talet påträffades endast några enstaka äldre individer. Efter flera decennier utan unga malar erhölls i början av 2000-talet återigen mindre fisk. Provfisken under senare år har visat att det är ganska gott om mal i det övre beståndet. Arten minskade kraftigt även i den nedre delen av Emån under mitten av 1900-talet. På 1980-talet fanns de flesta malarna i två kraftverksmagasin samt nedströms de båda magasinen. I och med att man sänkte vattennivån i Emsfors-magasinet på 1990-talet så försvann mycket av livsmiljöerna för arten. Under 2000-talet har det skett en påtaglig ökning och arten fångas numera regelbundet. Försjön är en liten sjö (ca 6 ha) i de övre delarna av Viråns vattensystem. I början av 1980-talet sattes där ut tre malar från Emån. Utsättningen resulterade i avkommor. För närvarande finns det gott om mal i sjön. Sjön bedöms dock vara för liten för att hysa mal på sikt. Övre Helge å: i början av 1990-talet bedömdes merparten av beståndet finnas från Agunnarydssjön ner till nordvästra Möckeln. Det område som bedömdes producera mest mal var Agunnarydsån med anslutande vatten. Ett mindre lekområde fanns även vid Lilla Helgeåns utlopp i Möckeln. Under senare delen 1990-talet började arten allt oftare påträffas utanför det nämnda området och under 2000-talet har malen spritt sig och etablerat sig söderut till Östanå i norra Skåne, med tillfälliga observationer ner till Broby. I dagsläget bedömer Länsstyrelsen i Kronobergs län att merparten av föryngringen sker i Helge å nedströms Möckeln. Nedre Helge å: utsättningarna i Kristianstads Vattenrike har lett till återetablering av mal.Även om det är en bit kvar till tillståndet i början av 1900-talet så ökar såväl utbredning som populationsstorlek. Artens långsamma tillväxt och sena könsmognad gör dock att det råder stor oklarhet kring storleken på det reproducerande beståndet. I samband med omfattande provfisken efter mal under perioden 2005-2011 togs DNA-prover och med genetiska metoder uppskattades populationsstorleken till sammanlagt för alla bestånd till mellan 800 och 1200 könsmogna individer. I Möckeln uppskattades populationen genetiskt att vara mellan 200-280 individer men andra studier har visat att populationsstorleken i Möckeln idag snarare är 600 könsmogna malar. Dvs dubbelt så många som uppskattningen med genetiska metoder. Det ger en minsta uppskattning är 1100 malar och det kan vara så många som över 2000. Svensk förekomst: Bofast och reproducerande, Svensk invandringshistoria: Spontan. Antalet reproduktiva individer skattas till 1550 (1100-2000). Med genetiska metoder uppskattades populationstorleken till sammanlagt för alla bestånd till mellan 800 och 1200 könsmogna individer. I Möckeln uppskattades populationen genetiskt att vara mellan 200-280 individer men andra studier har visat att populationsstorleken i Möckeln snarare är 600 könsmogna malar. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (6-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27000 km² och förekomstarean (AOO) till 134 km². Populationen är ökande. Återhämtning efter kraftig tillbakagång under 1900-talet. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 70 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). Mindre än 10 lokalområden. (A2ac; B2a; D1+2).  

Kategori 2015:
VU  
Kriterium 2015:
A2ac; D1  
 


ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala - Växel 018-67 10 00 - karin.ahrne@slu.se, ulf.bjelke@slu.se, lena.tranvik@slu.se
Cookies | Behandling av personuppgifter